Gick och lade mig halv elva, vaknade halv nio. Tidig fredagskväll och tidig morgon (för att vara lördag). Ibland uppskattar jag sömnen extra mycket. När kroppen är utmattad av egentligen ingenting och hjärnan har blockerat allt det där som står på att-göra-listan, just eftersom det i nuläget är för ohanterbart att ta tag i.
Så efter tio timmars sömn och med två ägg mackor i magen kan man väl inte göra något annat än att ge sig ut på en powerwalk. Med P3 i öronen och förmiddagssolen som redan börjat värma upp luften. Tror minnsan att medelhavet har kommit till Halmstad.
Mer än trippelt så jobbigt än att springa i morgon- eller kvällsluften. Föredrar att inte springa i gassande sol. Både orkar mer fysiskt och psykiskt. Men löpkärleken finns där oavsett väder. Underbart att äntligen kunna träna igen (peppar peppar).
Igår var vi basebollspelare. Fina och synkade (som alltid). Idag var tanken att springa, bättre majväder får man ju leta efter. Men ingen löpning då magen har beslutat dig för att börja bråka igen. Nu när jag inte är förkyld längre så är det läge för magkatarr och (en till synes) uppblåst gravidmage.
Sitter still, reser jag mig upp ramlar jag bara ihop.
Gasque igår och en tidig hemgång för en gång skull. Så efter nattens välbehövliga sömn vaknade jag pigg, förväntansfull och motiverad. Vad finns i kylen? Vad är jag sugen på till frukost? Jo, bananpannkaka! Exprimenterade ihop ännu en ny variant, denna med lite extra protein (spetsade med mitt nya bakepro som jag ännu inte hade testat). Succé! Däremot blev det väldigt mycket pannkaka denna gång, tjock och mättande (så att man står sig länge).
½ banan
1 ägg
2 äggvitor
1 tsk fiberhusk
2 msk bakepro
salt, vaniljpulver
Mosa bananen, vispa ihop med ägg och torra ingredienser. Stek på båda sidor i en stor stekpanna i kokosfett. Jag äter helst härligheten med kvarg och varma bär, sjuk gott till både en rejäl frukost, lunch eller brunch.
De senaste dagarna har jag haft ett enormt sug efter granola. Så igårkväll stog ugnen på i flera timmar och rostade havregryn, solrosfrön och kokos. Granola är så enkelt att göra och så sanslöst gott. Lite för gott egentligen, har svårt att hålla mig borta från burken, blir ofta ett substitut till godis. Sockerfritt och hemmagjort. Känns bättre i sinnet att strö över yoghurten än köpe-flingor.
Konstig omställning när någon annan, tidigare okänd person, får en så stor del i ens liv. Plötsligt känns det här med att sova ensam mer ovant än att dela täcke med en annan.
Har hänt mycket sen senast. Typ en lång weekend i Skottland. Men mer om det senare.
Igår grillades stark korv, det spelades kubb och dracks öl. Vårvärme utomhusplaner utslagna blommor. Ändå inte en helt vanlig lördagskväll i kuststaden.
Har varit ett gäng händelserika och intensiva dagar. Otroligt roliga dagar. Men i samband med förkylning och en lång att-göra-lista har min hjärna blivit överbelastad och kroppen börjar säga ifrån. Igår hade jag min första dag med mig själv på sju dagar, välbehövlig egen tid. Förkylningen har suttit i sedan i onsdags med slemhosta, nästäppa, huvudvärk och förvrängd röst. Låter som en man, alternativt sexigt hes (som jag hellre beskriver det). Huvudet är tyngre än på länge, ögonen svullna, röda och med en blick som liksom flackar. Hatar hatar hatar förkylningar.
Måste måste måste däremot bli helt pigg och kry till imorgon. Varför? Jo, för att imorgon åker vi utomlands! Packar väskan med alvedon, treo, paraply och nässpray sen är jag redo för skottland.
Mår som en påse skit - men vad gör det? För idag får jag nämligen finbesök från Västerås, det är helg, tentan inlämnad och om exakt en vecka åker jag och mannen till Edinburgh. Mycket bra ting i livet. Så vad gör egentligen lite feber, halsont och den där hostan som nästan gör att jag hostar upp mina egna lungor. Med lite hjälp ifrån alvedon, zyx och bisolvon ska vi nog kunna få en magnifik helg!
Begav mig ut på en springtur efter förra inlägget. Då hade jag varit kry i fyra dagar och inte tränat för att vara på den säkra sidan. Tog alltså, efter många timmars tentaskrivande, en kort springtur i vårvädret. Näst intill för mycket kläder på mig för att inte bli kall och orkade endast springa ynka tre kilometer. Vilket är väldigt kort.Dagen efter, vaknade jag upp utan röst. Halsen i plågor och ihärdig hosta nerifrån rossliga lungor. Hur är det ens möjligt?
Inser att gårdagens overallsgasque kanske inte var så gynnsamt för kroppen, men var liksom tvungen att gå av diverse anledningar. Och en piggare kvinna blev ännu piggare av lite bubbel. Idag mår hon desto sämre då både hostan och halsen är värre plus att bakfyllan är jävlig. Ingen bra kombination. Men kul hade vi! Målade till guldtackor och med de längsta lösögonfransarna jag någonsin skådat. Nu måste kroppen få vila lite.
Har en överkokt hjärna. Förutom ett diska-upp-berget-med-disk-abvrott, ett laga-lunch-avbrott samt ett äta-lunch-avbrott så har jag suttit med tentahelvetet i sex timmar. Har varken varit utanför dörren eller duschat eller sovit något i natt. Hjärnan är som sagt överkokt, överarbetad och stressad uta helvete. Börjar närma mig slutet på processen och tänker att jag snart ger upp och skickar in allting som det är. Ibland finns inte motivationen eller orken till att göra sitt yttersta.
